spektive avtal stadgades att äganderättenkvarblev hos säljaren till dess köpeskillingen erlagts. I avtalen upptogs även ettförfogandeförbud för köparen innan betalning erlagts. När köparen försatts i konkursgjorde konkursboet bland annat gällande att separationsrätt till grisarna ej skulle medgessäljarna med hänvisning till att partnerna förutsatt att förfogande genom försäljning skulleske innan betalning, att förfoganderätt således medgetts. HD konstaterade att det intevisats att det uttryckliga förfogandeförbudet inte var allvarligt menat. Köparen hade utgåttfrån att han haft rätt att förfoga över egendomen eftersom grisarna skulle bli slaktfärdigainnan slutbetalning. Det var däremot inte tillförlitligen styrkt att säljarna, varkenuttryckligen eller konkludent, medgett förfogande eller att förbudet i köpeavtalet lämnatsför annan överenskommelse. HD konstaterade således att ägarförbehållsklausulerna ägdesakrättslig giltighet.NJA 1960 s. 221: Ett antal skjutdörrar såldes på avbetalning mot ägareförbehåll till enbyggfirma som uppförde byggnad för annans räkning. Dörrarna levererades till byggetmed hänsyn till byggets beräknade fortgång. Köparen gick sedermera i konkurs. Frågauppstod kring ägareförbehållets sakrättsliga giltighet i de dörrar som levererats men ännuinte monterats i byggnaden. HD ansåg att annat inte kan antas än att köparen haft rätt attförfoga över dörrarna innan slutbetalning vilket redan från början medför sakrättsligogiltighet för ägareförbehållsklausulen. Säljaren hade inte en mot tredje man stående rätttill dörrarna.3.3.2 BetänkandetI dagsläget faller säljarens säkerhet i varan om varan blivit förstörd, bearbetad eller förändrad.Detsamma gäller om varan vidaresålts till tredje man och denne gör ett exstinktivtgodtrosförvärv. Som motiv till förfogande som ogiltighetsgrund anges att kravet på bibehållenindividualisering ej möts om den

d Taxation Publishers,Deventer 1990 [cit. Serick, Securities in movables in German lawUndÃn, Ãsten, Svensk sakrätt i lös egendom, Faksimilupplaga, Norstedts Juridik, Stockholm,1995 [cit. UndÃn, Svensk sakrätt i lös egendom.Offentligt tryckFörslag till lag om avtal och andra rättshandlingar pÃ¥ förmögenhetsrättens omrÃ¥de, lag omavbetalningsköp m.m., Stockholm 1914.Prop. 1953:3 Förslag till lag angÃ¥ende ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr. 219) omavbetalningsköp m.m.Prop. 1966:24 Förslag till lag om vad som är fast egendom.SOU 1950:42 Förslag till ändrad lagstiftning om avbetalningsköp.SOU 1975:63 Konsumentkreditlag m.m.83SOU 1988:63 Kommission och dylikt.SOU 2015:18 Lösöreköp och registerpant.RättsfallNJA 1899 s. 487NJA 1918 s. 441NJA 1923 s. 602NJA 1923 s. 755NJA 1932 s. 103NJA 1932 s. 292NJA 1934 s. 234NJA 1935 s. 416NJA 1941 s. 711 INJA 1941 s. 711 IINJA 1942 s. 195NJA 1944 s. 184NJA 1955 s. 1NJA 1959 s. 590NJA 1960 s. 9NJA 1960 s. 221NJA 1966 s. 350NJA 1971 s. 288NJA 1974 s. 660NJA 1975 s. 198NJA 1975 s. 222NJA 1976 s. 251NJA 1978 s. 593NJA 1980 s. 219NJA 2009 s. 500NJA 2014 s. 935RH 1986:63SvJT 1966 rf s. 76Svea hovrättsdom 16/2 1981, T 250/8084FörfattningarLagen (1915:219) om avbetalningsköpLagen (1966:453) om vad som är fast egendomJordabalk (1970:994)Lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.Köplag (1990:931)85

... 363.6Fordringar som kan säkras via återtagandeförbehåll ............................................. 393.6.1Förbud mot kopplingsförbehåll .............................................................................. 393.6.2Förhållandet mellan avbetalningsköp och låneköp ................................................ 423.6.3Några exempel från praxis ..................................................................................... 433.7Sammanfattning .......................................................................................................... 454Förfogandemedgivanden .................................................................................................474.1Inledning....................................................................................................................... 474.2Infogandefallen ............................................................................................................ 494.2.1NJA 1960 s. 221 presumerad förfoganderätt för byggnadsmaterial ................... 494.2.2NJA 1974 s. 660 en presumtion mot klausulers giltighet ................................. 52iii4.3Omsättningsfallen ........................................................................................................ 554.3.1Uttryckliga förfogandemedgivanden för omsättningsvaror betydelsen avsäljarens ställning som grossist .............................................................................. 554.3.2Underförstådda förfogandemedgivanden av omsättningsvaror något ombevisbördans placering och ytterligare om grossistförhållandet ............................ 594.4Särskilt om NJA 2019 s. 195 ....................................................................................... 624.4.1Kort om bakgrunden .............................................................................................. 624.4.2HD:s domskäl ....................................

förfoga över varan innanvaran är helt betald är förbehÃ¥llet inte emellertid inte sakrättsligt giltigt.3Gällande rätt avseende förutsättningarna för giltiga Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll ochförbehÃ¥llets sakrättsliga verkningar har aldrig kodifierats i lag, istället har1Om inte säljaren lÃ¥tit ställa upp ett Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll gÃ¥r hävningsrätten, och därmedÃ¥tertaganderätten, förlorad när köparen fÃ¥r varan i sin besittning, jfr KöpL 54 4 st. Se ävenAlmÃn Eklund, s. 403 ff., Hessler, s. 188 f., Adlercreutz, s. 3, Helander, s. 613 ff., HÃ¥stad, s. 180f., Persson, s. 87, Adlercreutz Pfannenstill, s. 61 och Millqvist, s. 112.2 Se Schmidt, s. 137, AlmÃn Eklund, s. 408 f., Agell, s. 224 ff., Hessler, s. 187 ff., UndÃn, s. 102,Walin, s. 56, Adlercreutz, s. 3, Helander, s. 613 ff., Rodhe, s. 185 f., HÃ¥stad, s. 182 ff., Persson, s.87 f., Adlercreutz Pfannenstill, s. 61 f. och Millqvist, s. 113.3 Se exempelvis rättsfallen NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 2019 s.195. Se även AlmÃn, s. 5 och 21 not 1, Schmidt, s. 194 ff., Hessler, s. 191, Adlercreutz, s. 12 f.,Helander, s. 649 ff., Rodhe, s. 189, HÃ¥stad, s. 189 ff., Persson, s. 570 ff., Adlercreutz Pfannenstill, s. 69 ff. och Millqvist, s. 116.1rättsutvecklingen drivits framÃ¥t av praxis och diskussion i doktrin.4 Den frÃ¥ga somtilldragit sig störst diskussion, och som varit mer eller mindre aktuell sedan 1900-taletsbörjan, har gällt förbehÃ¥llets ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt. Omsäljaren medgivit förfogande i köpeavtalet är förbehÃ¥llet som sagt inte sakrättsligtgiltigt.5 Det här torde inte vÃ¥lla nÃ¥gra större problem om det rör sig om uttryckligaförfogandemedgivanden i köpeavtalet. Desto mer problematisk blir situationen om detfinns ett underförstÃ¥tt förfogandemedgivande, där det förvisso inte framkommit i avtaletatt säljaren medgivit ett förfogande, men där omständigheterna kring avtalet kan l

i doktrin, och som var föremål förbedömning i NJA 2019 s. 195, är vem som har bevisbördan för att förfogande harmedgivits samt om det föreligger en presumtion vid vissa typer av avtal att förfogandemedgivits.192 I NJA 2019 s. 195 p. 14 konstaterade HD, med hänvisning till NJA 1959s. 590, att den som i strid med avtalets ordalydelse påstår att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt har bevisbördan för detta, vilket i regel borde vara köparens borgenärer ellerefterkommande singularsuccessor. Enligt HD fanns det inte stöd i praxis för någonpresumtion att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de straffrättsliga fallen NJA 1917 s. 154, NJA 1932 s.564 och NJA 1935 s. 152.190 Bland omsättningsfallen kan NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 2009 s. 79 och NJA 2019s. 195 nämnas. Bland infogandefallen finns framförallt NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.191 Jfr NJA 2012 s. 419.192 NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 och NJA 2009 s. 79. Se SOU 1988:63, s. 68 f., Håstad, s. 193f., Persson, s. 578 ff., Adlercreutz Pfannenstill, s. 69 ff., Johard Wahlund, s. 803 f. ochWahlström, s. 459 f.193 NJA 2019 s. 195 p. 16.48angående bevisbördans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfogand

s. 590, att den som i strid med avtalets ordalydelse påstår att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt har bevisbördan för detta, vilket i regel borde vara köparens borgenärer ellerefterkommande singularsuccessor. Enligt HD fanns det inte stöd i praxis för någonpresumtion att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de straffrättsliga fallen NJA 1917 s. 154, NJA 1932 s.564 och NJA 1935 s. 152.190 Bland omsättningsfallen kan NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 2009 s. 79 och NJA 2019s. 195 nämnas. Bland infogandefallen finns framförallt NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.191 Jfr NJA 2012 s. 419.192 NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 och NJA 2009 s. 79. Se SOU 1988:63, s. 68 f., Håstad, s. 193f., Persson, s. 578 ff., Adlercreutz Pfannenstill, s. 69 ff., Johard Wahlund, s. 803 f. ochWahlström, s. 459 f.193 NJA 2019 s. 195 p. 16.48angående bevisbördans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt för köparen. Förstkommer praxis gällande förfogandemedgivanden avseende infogandefallen attbehandlas.Därefterkommeromsättningsfallenattbehandlas.195Tematförundersökningen är dels att utreda vilka omständigheter som talat för respektive emot attförfogande med

dans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt för köparen. Förstkommer praxis gällande förfogandemedgivanden avseende infogandefallen attbehandlas.Därefterkommeromsättningsfallenattbehandlas.195Tematförundersökningen är dels att utreda vilka omständigheter som talat för respektive emot attförfogande medgivits, dels att utröna om det råder en presumtion finns för attförfogande har medgivits i vissa fall. Det leder också till svaret på hur vi ska förståHD:s uttalanden i NJA 2019 s. 195. Slutligen följer en avslutande reflektion om vägenframåt för återtagandeförbehållet.4.2 Infogandefallen4.2.1 NJA 1960 s. 221 presumerad förfoganderätt för byggnadsmaterialNär ett återtagandeförbehåll ställts upp vid ett köp av varor som kan förväntas attmonteras in i fast egendom kan det vara frestande att söka ledning i JB och utifrån JB 2kap. 45 dra slutsatsen att förbehållsklausuler i varor avsedda att blifastighetstillbehör blir ogiltiga först när varan blivit ett tillbehör.196 Trots medgivenförfoganderätt skulle i sådana fall förbehållsklausulerna kunna vara giltiga. Det är docktveksamt om ett sådant e contrario-slut går att dra från lagtexten. Lagstiftaren hadeknappast för avsikt att reglerna i JB 2 kap. skulle vara tillämpliga på varor som ännuinte blivit tillbehör och som fortfarande är lös egendom.197 Snarare kan vi nog anta attdet är önskvärt att följden av medgiven förfoganderätt är densamma oavsett vilken typav förfogande som sker.198 Annars hade det onekligen öppnat upp för försök att kringgåregeln genom att hävda att inkö

arande är lös egendom.197 Snarare kan vi nog anta attdet är önskvärt att följden av medgiven förfoganderätt är densamma oavsett vilken typav förfogande som sker.198 Annars hade det onekligen öppnat upp för försök att kringgåregeln genom att hävda att inköpta varor varit avsedda att infogas i den egna fastighetennär de i själva verket varit ägnade för vidareförsäljning. Vad gäller medgivna194195Johard Wahlund, s. 808.Jag har våndats en aning över hur uppsatsen ska disponeras upp i den här delen, men landade i attden här uppdelningen var den mest passande. Upprepningar och hänvisningar framåt i uppsatsenhade varit en nödvändighet oavsett hur än jag skulle ha valt att disponera den här delen.196 Jfr ovan delkapitel 3.5.5.197 Se Håstad, s. 194.198 Se Hellner Ramberg, s. 381 f. och Adlercreutz, s. 11 f. Jfr Persson, s. 480.49förfoganden när det rört sig om varor avsedda att infogas i fast egendom tilldrar sig tvåfall intresse; NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.I NJA 1960 s. 221 hade R-bolaget avtalat med A-bolaget om leverans av ett antalindustridörrar som A i egenskap av byggnadsentreprenör skulle använda till enentreprenad. Till offerten, som A sedermera accepterade, fanns standardvillkor fogademed bland annat en klausul om äganderättsförbehåll intill dess levererat gods blivit tillfullo betalt. När A, i maj 1958 gick i konkurs, hade samtliga dörrar levererats tillentreprenaden. Några av dem hade tillförts byggnaden, medan resterande låg kvar påbyggarbetsplatsen. I juni samma år övertog AZ entreprenaden. I samband medövertagandet sålde A:s konkursbo samtliga dörrar som fanns på entreprenadplatsen tillAZ.R väckte talan mot A:s konkursbo och yrkade att konkursboet skulle redovisa förinfluten köpeskilling från försäljningen av dörrarna till AZ. Konkursboet bestred R:stalan och invände att förbehållet saknade giltighet antingen eftersom förbehållet intevarit en del av parternas a

vi nog anta attdet är önskvärt att följden av medgiven förfoganderätt är densamma oavsett vilken typav förfogande som sker.198 Annars hade det onekligen öppnat upp för försök att kringgåregeln genom att hävda att inköpta varor varit avsedda att infogas i den egna fastighetennär de i själva verket varit ägnade för vidareförsäljning. Vad gäller medgivna194195Johard Wahlund, s. 808.Jag har våndats en aning över hur uppsatsen ska disponeras upp i den här delen, men landade i attden här uppdelningen var den mest passande. Upprepningar och hänvisningar framåt i uppsatsenhade varit en nödvändighet oavsett hur än jag skulle ha valt att disponera den här delen.196 Jfr ovan delkapitel 3.5.5.197 Se Håstad, s. 194.198 Se Hellner Ramberg, s. 381 f. och Adlercreutz, s. 11 f. Jfr Persson, s. 480.49förfoganden när det rört sig om varor avsedda att infogas i fast egendom tilldrar sig tvåfall intresse; NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.I NJA 1960 s. 221 hade R-bolaget avtalat med A-bolaget om leverans av ett antalindustridörrar som A i egenskap av byggnadsentreprenör skulle använda till enentreprenad. Till offerten, som A sedermera accepterade, fanns standardvillkor fogademed bland annat en klausul om äganderättsförbehåll intill dess levererat gods blivit tillfullo betalt. När A, i maj 1958 gick i konkurs, hade samtliga dörrar levererats tillentreprenaden. Några av dem hade tillförts byggnaden, medan resterande låg kvar påbyggarbetsplatsen. I juni samma år övertog AZ entreprenaden. I samband medövertagandet sålde A:s konkursbo samtliga dörrar som fanns på entreprenadplatsen tillAZ.R väckte talan mot A:s konkursbo och yrkade att konkursboet skulle redovisa förinfluten köpeskilling från försäljningen av dörrarna till AZ. Konkursboet bestred R:stalan och invände att förbehållet saknade giltighet antingen eftersom förbehållet intevarit en del av parternas avtal, eller i vart fall på grund av at

dgivits. Det har även diskuterats om rättsfallets tillämplighet kanutsträckas att gälla även om det skulle vara fastighetsägaren och inte en inhyrd entreprenör somköpt varorna. Ãsikten i doktrin tycks vara att samma sak bör gälla om fastighetsägaren själv varitden som skulle tillföra fastigheten en vara köpt mot Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll, se Agell, s. 246,Adlercreutz, s. 11 f., Helander, s. 654, och Adlercreutz Pfannenstill, s. 74. Jag kan instämma ochsom Adlercreutz särskilt framhÃ¥ller hade det varit besynnerligt och ganska ologiskt om HD intekommit till samma resultat om det varit fastighetsägaren själv som köpt och haft rätt att infogadörrarna.201 Jfr Strömgren, s. 48 not 137.51uttryckligt förfogandemedgivande. En liknande situation skulle kunna anses föreliggavid rÃ¥material som en tillverkare ska lÃ¥ta förädla eller infoga i annan egendom.2024.2.2 NJA 1974 s. 660 en presumtion mot klausulers giltighetLiknande omständigheter som i NJA 1960 s. 221 förelÃ¥g i NJA 1974 s. 660. I mÃ¥lethade A, en tillverkare av industriportar, sÃ¥lt fem industriportar till B. Enligt avtaletskulle A ombesörja inmonteringen av portarna, vilket A alltid brukade göra avkonkurrens- och reklamskäl. I avtalet ingick ett äganderättsförbehÃ¥ll enligt vilketdörrarna skulle förbli A:s egendom intill dess att anläggningen till fullo var betald.Portarna levererades till byggarbetsplatsen och skulle förvaras där tills bygget kommittill den punkt att det var aktuellt för B att pÃ¥kalla montering av portarna. Vid tidpunktennär B försattes i konkurs hade portarna varken monterats in eller betalats för. Sedermerabegärde A att fÃ¥ ut portarna frÃ¥n konkursboet, men nekades med hänvisning till attäganderättsförbehÃ¥llet var ogiltigt.A stämde därför konkursboet och yrkade att det skulle fastställas att portarna sÃ¥ltsmed giltigt äganderättsförbehÃ¥ll utan nÃ¥got förfogandemedgivande. Konkursboetbestred A:s talan och menade att

nteringen avvaran.204 I sådana fall måste det göras en närmare bedömning av vad parterna avsettmed förbehållet och förfoganderätten över den sålda varan.Betydelsen av att det råder en presumtion är att domstolen ska utgå från ett visstpresumerat förhållande och grunda sin dom på detta, om det föreligger ett annatpresumtionsgrundande förhållande.205 Det presumerade förhållandet i vårt fall är attförbehållet är ogiltigt. Förhållandet som grundar ogiltighetspresumtionen är enligtMannerfelt en försäljning av byggnadstillbehör206 mot äganderättsförbehåll somlevererats till den byggarbetsplats där köparen uppför entreprenaden. Det rör sig om treförutsättningar som ska vara uppfyllda för att förbehållet ska presumeras vara ogiltigt.Det ska röra sig om varor avsedda att bli byggnadstillbehör, köparen ska varaentreprenör och varorna ska ha levererats till byggarbetsplatsen.207 Samtliga dessaomständigheter var för handen i såväl NJA 1960 s. 221 och i NJA 1974 s. 660.203204205206Här gör Mannerfelt en hänvisning till NJA 1960 s. 221.Det rör sig i praktiken om ett förfogandeförbud.Ekelöf m. fl., s. 88 f.Mannerfelt skriver byggnadstillbehör i tillägget, men eftersom den sålda egendomen först blirbyggnadstillbehör när byggnaden försetts med egendomen (jfr JB 2 kap. 2 ), så får vi nog anta atthan menat egendom som kan förväntas bli byggnadstillbehör.207 När frågan om en presumtion även ska gälla vid vidareförsäljning tycks bara varans art ochparternas karaktär diskuteras. Att varorna levererats till en byggarbetsplats, och vad som i sådanafall ska ersätta det rekvisitet i omsättningsfallen, har inte diskuterats. Se Hessler, s. 191, Hellner Ramberg, s. 381, Håstad, s. 193 (jfr dock s. 192) och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.53I NJA 1974 s. 660 konstaterade förvisso domstolen att de presumtionsgrundandeomständigheterna var bevisade, men ingick likväl i en mer djuplodad bed

ettmed förbehållet och förfoganderätten över den sålda varan.Betydelsen av att det råder en presumtion är att domstolen ska utgå från ett visstpresumerat förhållande och grunda sin dom på detta, om det föreligger ett annatpresumtionsgrundande förhållande.205 Det presumerade förhållandet i vårt fall är attförbehållet är ogiltigt. Förhållandet som grundar ogiltighetspresumtionen är enligtMannerfelt en försäljning av byggnadstillbehör206 mot äganderättsförbehåll somlevererats till den byggarbetsplats där köparen uppför entreprenaden. Det rör sig om treförutsättningar som ska vara uppfyllda för att förbehållet ska presumeras vara ogiltigt.Det ska röra sig om varor avsedda att bli byggnadstillbehör, köparen ska varaentreprenör och varorna ska ha levererats till byggarbetsplatsen.207 Samtliga dessaomständigheter var för handen i såväl NJA 1960 s. 221 och i NJA 1974 s. 660.203204205206Här gör Mannerfelt en hänvisning till NJA 1960 s. 221.Det rör sig i praktiken om ett förfogandeförbud.Ekelöf m. fl., s. 88 f.Mannerfelt skriver byggnadstillbehör i tillägget, men eftersom den sålda egendomen först blirbyggnadstillbehör när byggnaden försetts med egendomen (jfr JB 2 kap. 2 ), så får vi nog anta atthan menat egendom som kan förväntas bli byggnadstillbehör.207 När frågan om en presumtion även ska gälla vid vidareförsäljning tycks bara varans art ochparternas karaktär diskuteras. Att varorna levererats till en byggarbetsplats, och vad som i sådanafall ska ersätta det rekvisitet i omsättningsfallen, har inte diskuterats. Se Hessler, s. 191, Hellner Ramberg, s. 381, Håstad, s. 193 (jfr dock s. 192) och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.53I NJA 1974 s. 660 konstaterade förvisso domstolen att de presumtionsgrundandeomständigheterna var bevisade, men ingick likväl i en mer djuplodad bedömning avomständigheterna i målet. Varans art, parternas karaktär, avtalshandlingar, avtalets

uterats. Se Hessler, s. 191, Hellner Ramberg, s. 381, Håstad, s. 193 (jfr dock s. 192) och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.53I NJA 1974 s. 660 konstaterade förvisso domstolen att de presumtionsgrundandeomständigheterna var bevisade, men ingick likväl i en mer djuplodad bedömning avomständigheterna i målet. Varans art, parternas karaktär, avtalshandlingar, avtaletsordalydelse och vad som förekommit vid parternas förhandling samt hur säljaren typisktsett agerat i liknande affärer var samtliga omständigheter som tycks ha beaktats idomen. Domen skulle därför kunna anses tala för att det snarare ska göras enhelhetsbedömning av allt som förekommit, snarare än att domstolen ska utgå från enpresumtion som måste motbevisas.Det är däremot inte heller klart att det förhöll sig på det viset. En klar skillnad mellanfallen är nämligen att säljaren A i NJA 1974 s. 660 hade förbehållit sig rätten attmontera in dörrarna, vilket inte leverantören i NJA 1960 s. 221 hade gjort. Att Aförbehållit sig monteringsrätten innebar i praktiken ett förfogandeförbud för B.Domstolen kan, i enlighet med hur Mannerfelt formulerade sig i tillägget, ha utgått frånatt förbehållet varit ogiltigt i enlighet med den påstådda presumtionsregeln, men attförfogandeförbudet i parternas avtal varit presumtionsbrytande och lett till denhelhetsbedömning HD till slut gjorde. Endast förfogandeförbudet räckte tydligen inteför att presumtionen skulle anses motbevisad, utan tycks endast ha fungerat som enportal till en helhetsbedömning av samtliga omständigheter.Sammantaget ger fallen uttryck för att det möjligen kan råda en presumtion för att ettåtertagandeförbehåll är ogiltigt om det rör sig om byggnadsmaterial, som sålts till enentreprenör och varorna levererats till byggarbetsplatsen. Om dessa omständigheter ärför handen, men det finns ett förfogandeförbud i parternas avtal, bryter detpresumtionen och domstolen måste d

Pfannenstill, s. 70.219 Det är möjligt enligt tysk rätt att behålla separationsrätten trots ett förfogandemedgivande. SeSOU 1988:63, s. 74 f., Adlercreutz, s. 12 f. och Persson, s. 589 f.57I målet talade såväl avsikt som ordalydelse för att C medgivits förfoganderätt övervarorna. Det rådde således inga större tvivel om att separationsrätten gått förlorad.220 Ilikhet med NJA 1932 s. 292 anförde konkursboet i förevarande fall som grund förförbehållets ogiltighet att giltiga förbehåll överhuvudtaget inte kan komma till ståndmellan grossist och detaljist. Det uttalades strax efter 30-talsfallen i doktrin attförbehållsklausuler överhuvudtaget inte kunde ställas upp mellan grossist och detaljist,vilket även tagits fasta på i senare doktrin.221 Det tycks även ha varit åsikten när gamlaAvbetL stiftades.222 Att det föreligger ett grossistförhållande skulle kunna ersättaentreprenörsrekvisitet i presumtionsregeln som kommit till uttryck i NJA 1960 s. 221och NJA 1974 s. 660. På ett någorlunda liknande sätt kan grossisten förvänta sig attdetaljisten kommer att sälja varorna vidare innan varorna betalats.Däremot tyckts grossistförhållandet, i likhet med NJA 1932 s. 292, inte ha varitavgörande för förbehållets giltighet i NJA 1978 s. 593.223 Om parternas ställning i sighade haft sådan stor betydelse för domslutet hade det kunnat förväntas att det kommittill uttryck i domskälen, i åtminstone något av målen där det åberopats. Några direktkonkreta slutsatser om grossistförhållandets betydelse kan därför enligt min mening intedras mot bakgrund av fallen. Eftersom förfogandemedgivandet så tydligt kommit tilluttryck i avtalen förefaller det osäkert om, och i sådana fall hur stor, vikt HD fäst vidden omständigheten. Som jämförelse kan anmärkas att HD i infogandefallen explicitberört såväl varans art som parternas ställning vid bedömningen av förbehållensgiltighet. Att parternas ställning

mmer att sälja varorna vidare innan varorna betalats.Däremot tyckts grossistförhållandet, i likhet med NJA 1932 s. 292, inte ha varitavgörande för förbehållets giltighet i NJA 1978 s. 593.223 Om parternas ställning i sighade haft sådan stor betydelse för domslutet hade det kunnat förväntas att det kommittill uttryck i domskälen, i åtminstone något av målen där det åberopats. Några direktkonkreta slutsatser om grossistförhållandets betydelse kan därför enligt min mening intedras mot bakgrund av fallen. Eftersom förfogandemedgivandet så tydligt kommit tilluttryck i avtalen förefaller det osäkert om, och i sådana fall hur stor, vikt HD fäst vidden omständigheten. Som jämförelse kan anmärkas att HD i infogandefallen explicitberört såväl varans art som parternas ställning vid bedömningen av förbehållensgiltighet. Att parternas ställning som grossist och detaljist kan jämställas med parternasställning som leverantör och entreprenör i NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660 kandärför inte anses helt klarlagt. Någon slutsats om en presumtion mot giltiga förbehåll idylika fall ska gälla kan därför inte heller dras. Snarare tyder fallen på en placering avbevisbördan där den som hävdat ett avvikande avtalsinnehåll, säljaren, haft att styrka sittpåstående att förbehållen varit giltiga.Sammantaget ger fallen inte stöd för slutsatsen att sakrättsligt giltiga förbehåll intekan ställas upp vid just grossistköp. Däremot visar målen tydligt att om säljaren givitköparen rätt att förfoga över den köpta varan går separationsrätten förlorad. Omförfogandemedgivandet uttryckligen funnits med i parternas avtal har det ålegat säljaren220221222223Jfr Persson, s. 578.Schmidt, s. 195. Se även Adlercreutz, s. 13 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.NJA II 1915 s. 315.Adlercreutz Pfannenstill är av avvikande åsikt, se s. 70 . Jfr Adlercreutz, s. 1358att bevisa att förbehållet ändå är gil

avgöras efter sedvanlig avtalstolkning, inte utifrÃ¥n nÃ¥gon presumtionsregel.Vad som krävs för att en överenskommelse om förfoganderätt för köparen ska ansesvara bevisad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter avbetydelse kunde enligt HD vara parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit dem emellan inför och efter avtalsslutet. Vilken typ av vara det rörde sigom och avtalssituationen kunde ocksÃ¥ fÃ¥ betydelse.242Omständigheter som kunde tala för, men med det sagt inte ligga till grund för enpresumtion, en underförstÃ¥dd förfoganderätt var enligt HD om den naturligaförfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten. Det skulle exempelvis kunnaröra sig om varor avsedda för omedelbar förbrukning med lÃ¥ng kredittid ellerkomponenter avsedda att monteras in i annan egendom. PÃ¥ samma sätt kunde det tala238239240241242Se NJA 2019 s. 195 p. 26.NJA 2019 s. 195 p. 10.NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 1978 s. 593.NJA 2019 s. 195 p. 14.NJA 2019 s. 195 p. 1663för att ett förfogandemedgivande skett om en grossist sÃ¥lt varor till en detaljist.243 Ãvenom nÃ¥gon av dessa omständigheter skulle vara för handen hade enligt HD enbedömning göras om övriga omständigheter, inklusive avtalet, talar för att köparenmedgivits förfoganderätt innan betalningstidpunkten inträtt.244Härefter hade HD först att ta ställning till om förbehÃ¥llet var ogiltigt redan vidtidpunkten när husbilarna befann sig hos Eljas. Av utredningen framgick att Eljas utöverden huvudsakliga verksamheten att bedriva rallyverksamhet, även hyrde ut och erbjödprovkörning av husbilar. Om nÃ¥gon kund var intresserad kunde Eljas tänka sig att säljavidare bilen. Det framgick vidare att Eljas under ett antal Ã¥r köpt husbilar pÃ¥ avbetalningav DNB och att dessa ibland sÃ¥lts vidare, dock hade ingen husbil sÃ¥lts vidare utan attDNB dessförinnan fÃ¥tt full betalning. D

d som krävs för att bevisa ettförfogandemedgivande är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, ger inte279Heuman har dessutom anfört betänkligheter mot bevissäkringsteori som grund för bevisbördansplacering när det gjorts gällande att avtalet är ogiltigt, se Heuman, s. 184 f. Noterbart är också attdiskussionen om bevisbördans placering och beviskravet när frågan i domstol rör avtalets innehållalltid tycks utgå från att det är parterna i avtalet som tvistar, inte att tredje man har ett anspråk motnågon av avtalsparterna som grundas i en viss tolkning av avtalet, se Heuman s. 224 ff. och Ekelöfm. fl., s. 110 f. Om bevisbördan i sådana fall bör vara densamma förefaller enligt min meningtveksamt, åtminstone om placeringen av bevisbördan motiveras av bevissäkringsteori.280 Se även Håstad, s. 193. Jfr Heuman, s. 77.281 Dessa omständigheter har typiskt sett inte ensamt kunnat leda till framgångsrik talan. Detlysande undantaget är NJA 1960 s. 221.282 Jfr till detta stycke Persson, s. 438 f.283 NJA 2019 s. 195 p. 14.72mer ledning än att ramen för vad som kan vara relevanta omständigheter har gjortstämligen vid.4.4.5 Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighetHD ger i punkterna 16 och 17 exempel på omständigheter som kan ha betydelse förfrågan om ett förbehålls giltighet. Parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit parterna emellan inför och efter avtalsslutet, typ av vara och avtalssituationär samtliga omständigheter som har betydelse för bedömningen av förbehållets giltighet.Om den naturliga förfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten, om det rörsig om varor avsedda för omedelbar förbrukning eller användning eller om parternaintar ställning som grossist och detaljist, kan det tala för att säljaren medgivit köparenförfoganderätt. Dock måste även avtalets ordalydelse och omständigheterna i övrigtbeaktas.I NJA 2019 s. 195 tycks kär

betalt, gÃ¥r emellertidseparationsrätten inte förlorad. Säljaren har i sÃ¥dana fall samäganderätt till detsammanblandade. Infogande av en vara i annan egendom leder ocksÃ¥ till attseparationsrätten gÃ¥r förlorad eftersom varan anses ha blivit en bestÃ¥ndsdel tillhuvudsaken. Slutligen är den enda typ av fordran som kan säkras viaÃ¥tertagandeförbehÃ¥ll säljarens fordran pÃ¥ köpeskilling. Ett Ã¥tertagandeförbehÃ¥lls somställts upp av nÃ¥gon annan kreditgivare än en säljare är inte giltigt i förhÃ¥llande tilltredje man.324ÃtertagandeförbehÃ¥ll är ogiltiga i förhÃ¥llande till tredje man om säljaren medgivitköparen en rätt att förfoga över den sÃ¥lda varan. TvÃ¥ typfall angÃ¥endeförfogandemedgivanden finns. Det kan röra sig om ett medgivande att sälja varan324Med det undantag som framkommer i AvbetL 6 .84vidare, som i NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593.325 Annars kan det röra sig omvaror som är avsedda att infogas i annan egendom, som i NJA 1960 s. 221.326Mot bakgrund av NJA 2019 s. 195 rÃ¥der det numera inte nÃ¥gon tvekan om attsedvanlig avtalstolkning ska vara avgörande när giltigheten av en förbehÃ¥llsklausul skabedömas. Bevisbördan ligger pÃ¥ den som i strid med avtalets ordalydelse hävdar attavtalet är ogiltigt.327Utredningen av praxis har visat att det inte finns nÃ¥gon omständighet som ensamtleder till att ett förfogandemedgivande har skett. Snarare har HD varit benägen att göraen helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter för att utreda om parternaavsett att köparen ska ha förfoganderätt över den köpta varan.328 Om ettförfogandemedgivande finns i parternas avtal har det visat sig vara svÃ¥rt att motbevisaatt parterna avsett nÃ¥got annat med förbehÃ¥llet. Möjligen kan de omständigheter somvar aktuella i NJA 1960 s. 221 grunda en presumtion att förbehÃ¥llsklausuler är ogiltiganär det rör sig om varor sÃ¥lda till en entreprenör, som kan förväntas monteras in i enbyggnad och

ommer i AvbetL 6 .84vidare, som i NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593.325 Annars kan det röra sig omvaror som är avsedda att infogas i annan egendom, som i NJA 1960 s. 221.326Mot bakgrund av NJA 2019 s. 195 rÃ¥der det numera inte nÃ¥gon tvekan om attsedvanlig avtalstolkning ska vara avgörande när giltigheten av en förbehÃ¥llsklausul skabedömas. Bevisbördan ligger pÃ¥ den som i strid med avtalets ordalydelse hävdar attavtalet är ogiltigt.327Utredningen av praxis har visat att det inte finns nÃ¥gon omständighet som ensamtleder till att ett förfogandemedgivande har skett. Snarare har HD varit benägen att göraen helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter för att utreda om parternaavsett att köparen ska ha förfoganderätt över den köpta varan.328 Om ettförfogandemedgivande finns i parternas avtal har det visat sig vara svÃ¥rt att motbevisaatt parterna avsett nÃ¥got annat med förbehÃ¥llet. Möjligen kan de omständigheter somvar aktuella i NJA 1960 s. 221 grunda en presumtion att förbehÃ¥llsklausuler är ogiltiganär det rör sig om varor sÃ¥lda till en entreprenör, som kan förväntas monteras in i enbyggnad och levereras till en byggarbetsplats. Längre än sÃ¥ kan inte nÃ¥gon presumtionsträckas ut, och det är osäkert om den kan göras gällande efter HD:s uttalanden NJA2019 s. 195.Det finns en risk att HD har Ã¥lagt den som hävdar att ett Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll ärogiltigt pÃ¥ grund av medgiven förfoganderätt en alltför tung bevisbörda. Det tycks varamycket svÃ¥rt att leva upp till beviskravet eftersom det ofta rör sig om en tredje man somska föra bevisning om säljarens och köparens mellanhavanden.ÃtertagandeförbehÃ¥llets framtid är svÃ¥r att förutse, men efter avgörandet NJA 2019 s.195 finns inget tvingande behov att kodifiera gällande rätt. Det finns däremot goda skälatt i vart fall utreda om gällande rätt avseende Ã¥tertagandeförbehÃ¥llet bör ändras sÃ¥ attförbehÃ¥llet är giltigt intill

ionsrätt, P.A. Norstedt Söners förlag 1975 (cit: Walin)Wahlström, R, Den sakrättsliga giltigheten av ägarförbehåll ska prövas genom sedvanligavtalstolkning, JT 201920 s. 454463 (cit: Wahlström)Zackariasson, L, Borgenärsskydd och specialitet, Iustus 2012 (cit: Zackariasson)InternetkällorFriberg, S, Brottsbalken (1962:700) 10 kap. 4 , Karnov, kommentaren senastuppdaterad 2020-01-01. http://www.pro.karnov-group.se (läst: 2020-05-07)Schytzer, J, Wadell, O, (Konkurs)gäldenärens avtal utifrån ett företagsekonomisktperspektiv,https://svjt.se/content/konkursgaldenarens-avtal-utifran-ett-foretagsekonomiskt-perspektivftn1 (preprint till SvJT 2020-05-04)88RättsfallNJA 1908 s. 449NJA 1917 s. 154NJA 1918 s. 441NJA 1923 s. 80NJA 1932 s. 103NJA 1932 s. 292 (Krupps äganderättsförbehåll)NJA 1932 s. 564NJA 1932 s. 577NJA 1934 s. 234NJA 1935 s. 152NJA 1938 s. 80NJA 1941 s. 711 INJA 1942 s. 195NJA 1958 s. 577NJA 1959 s. 590NJA 1960 s. 9NJA 1960 s. 221 (Asfaltsbolagets dörrar)NJA 1965 s. 244NJA 1966 s. 350NJA 1969 s. 285NJA 1971 s. 288NJA 1974 s. 660 (Industriportarna)NJA 1975 s. 198NJA 1975 s. 222NJA 1976 s. 13489NJA 1976 s. 251NJA 1978 s. 593 (Det tyska äganderättsförbehållet)NJA 1980 s. 46NJA 1980 s. 219NJA 1989 s. 304NJA 1992 s. 414NJA 1993 s. 764NJA 1994 s. 506NJA 1995 s. 367 IINJA 2004 s. 534NJA 2006 s. 45NJA 2009 s. 79NJA 2009 s. 500 (Saras pengar)NJA 2012 s. 419NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget)NJA 2015 s. 741 (Partneravtalet)NJA 2019 s. 195 (Husbilarna)NJA 2019 s. 638 II (Connecta)90

astbilsdäck med varsitt tillhörande äganderättsförbehÃ¥ll frÃ¥n olikasäljare. Efter att lastbilsdäcken monterats pÃ¥ lastbilen ansÃ¥gs det inte möjligtatt särskilja dem pÃ¥ sÃ¥dant sätt att äganderättsförbehÃ¥llet kunde godtas.107Det finns dock fall där ett äganderättsförbehÃ¥ll bedömts vara fortsatt giltigttrots att köparen har förfogat över egendomen med stöd av attäganderättsförbehÃ¥llet i stället ska göras gällande i ett surrogat.108 InnanfrÃ¥gan om surrogation och äganderättsförbehÃ¥ll ska belysas behöver det docksägas nÃ¥gra ord om när det kan anses som att en säljare givit en köpare rättatt förfoga över en sak sÃ¥ld med äganderättsförbehÃ¥ll.109 I NJA 1932 s. 292avsÃ¥g det ett äganderättsförbehÃ¥ll gentemot en vara som redan vid ingÃ¥ngenav avtalet var ämnad att vidareförsäljas. Eftersom det inte kunde sägasföreliggaettkommissionsavtalmellanköpareochsäljarefannsäganderättsförbehÃ¥llet ogiltigt.110 NJA 1960 s. 221 gällde däremot levereradebrand- och säkerhetsdörrar till en byggarbetsplats med äganderättsförbehÃ¥ll.105Jmf. NJA 1923 s. 602; Jmf. Ãven NJA 1918 s. 441 som avsÃ¥g äganderättsförbehÃ¥ll tillbland annat vask, stuprör och vatten- och avloppsledningar. Köparen hade dock rätt attanvända egendomen när denne hade införlivats, men ännu inte till fullo betalats. Eftersomdet skulle orsaka orimligt stor skada att särskilja egendomen Ã¥t sÃ¥ underkändesäganderättsförbehÃ¥llet.106NJA 1934 s. 234.107NJA 1960 s. 9. För närmare redogörelse avseende vad HD uttalade kringsammanfogandet, se kommande avsnitt 6.3.108Persson (1998) s. 493.109Jmf. här även SOU 1988:63 s. 6768 för de kommande redogjorda rättsfallen.110Jmf. NJA 1932 s. 292. Notera att detta slogs fast i tingsrätten eftersom säljaren integjorde förbehÃ¥llet gällande i högsta instans och hovrätten fastslog tingsrättens dom.32ÃganderättsförbehÃ¥llet ansÃ¥gs inte giltigt trots a

derättsförbehåll.114 Ett exempel på detta är NJA1971 s. 288 där en person köpt en TV med ett äganderättsförbehåll som sedanhade bytts ut mot en annan på grund av fel i vara. Sedan köparen blivitföremål för utmätning hävdade säljaren bättre rätt till TV:en med stöd aväganderättsförbehållet. Separationsrätt medgavs av HD, men någotresonemang kring surrogation förekom inte, vilket kommit att diskuteras idoktrinen. Bland annat anför Håstad, med visst medhåll från Helander, att dettorde ha varit möjligt att tillämpa surrogationsprincipen i detta fall, i ställetför den avtalstolkning som i slutändan skedde.115 Vidare lyftes även frågan isamband med fallet om huruvida surrogation skulle ha varit möjligt om detinte avsett egendom av samma slag, då det i detta fallet rörde sig om två tvapparater. Frågan ges inte ett direkt svar, men det har konstaterats attsurrogation i vart fall inte borde möta samma motstånd när den ursprungliga111NJA 1960 s. 221.NJA 1974 s. 660.113Jmf. Persson (1998) s. 494; Jmf. Walin (1975) s. 162.114Jmf. Persson (1998) s. 498499.115Jmf. NJA 1971 s. 288; Persson (1998) s. 498499; Håstad (2000) s. 167; Helander(1983) s. 635. Helander menade här att NJA 1971 s. 288 inte hade tillämpat surrogation,men ifall så skulle ha skett så skulle samma resultat ha uppnåtts.11233egendomen ersätts med exempelvis försäkringsersättning, än när surrogatetutgörs av en sak.116I två andra fall som uppkommit i samband med diskussioner om surrogationhar det handlat om bilar som sålts med äganderättsförbehåll och sedan tagitsi anspråk av staten.117 I båda fallen hade betalning utställts tillavbetalningsköparenförianspråktagandet,antingengenomettpostgiroutbetalningskort eller på ett postgirokonto. Avbetalningssäljarenhade vidare i båda fallen rätt till de medel som flutit in för bilarna. När detavsåg postgiroutbetalningskort menades det att praktiska skäl föra

a en nysak så torde ett liknande resonemang som vid jordbruksarrende inte varapassande.Vad kan då sägas om sakrättslig identitet utifrån äganderättsförbehållLiksom enligt specialitetsprincipens krav på bibehållen identitet, förutsättsdetattförfogandeinteskettfrånbesittarenssidaförattettäganderättsförbehåll ska vara fortsatt giltigt. Frågan kan ställas om det däravär möjligt att sammankoppla den sakrättsliga identiteten till förfogande. Detkan fortfarande vara så att saken i sig fysiskt sett är densamme som innanförfogande, men att den sakrättsliga identiteten har förändrats i och medförfogandet, vilket även är något som måste antas vara detsamma förspecialitetsprincipen. Likväl så har även äganderättsförbehåll, som Perssonanfört, ansetts giltiga vid både bearbetning och surrogation.Vidareuppkommerdåfråganomförfogandemedgivandevidäganderättsförbehåll. En klar gränsdragning kan ses i NJA 1960 s. 221avseende brand- och säkerhetsdörrar som sålts med äganderättsförbehåll, mensom inte hunnits installerats innan beställaren gick i konkurs. Likväl så ansåg51HD i fallet att äganderättsförbehållet inte var giltigt eftersom det måste haförutsatts att då dörrarna levererades enligt en tidsplan så hade beställarendirekt rätt att använda dörrarna, och denna möjlighet var tillräcklig för attförfogande skulle ha skett. Härintill kan även NJA 1932 s. 292 nämnas därdet konstaterades att det var tillräckligt att det funnits en avsikt för attbesittaren skulle få vidareöverlåta egendomen för att förfogande skulle ansesföreligga, fastän vidareförsäljning inte inträffat vid tiden för besittarenskonkurs.Utifrån de nu nämnda rättsfallen måste det anses som att det subjektivarekvisitet blir relevant. För förfogandet så synes det räcka med att det ska hafunnits en avsikt av att de överlåtna sakerna ska användas. Så om vi nu ser på

, Uppsala, 2022.Offentligt tryckPropositionerProp. 1970:20 A och B, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen medförslag till jordabalk; given Stockholms slott den 20 mars 1970.Prop. 2008/09:88, Ny kommissionslag.Prop. 1944:81, Med förslag till lag om redovisningsmedel, m.m.Statens offentliga utredningarSOU 1947:38, Lagberedningens förslag till jordabalk I.SOU 1988:63, Kommission och dylikt Sakrättsliga frÃ¥gor vid kommission,Ã¥tertagandeförbehÃ¥ll, konsignation, legotillverkning, kommissionärsbolag.Ãvrigt materialStockholms universitets hemsida, Emil Elgebrants forskningsportalhttps://www.su.se/profiles/prel1822-1.325465open-collapseboxesresearch-publications (besökt 2022-05-19).57RättsfallsförteckningHovrättenSvJT 1946 rf s. 25RH 1986:63RH 2015:44Högsta domstolenNJA 1908 s. 449NJA 1918 s. 441NJA 1923 s. 602NJA 1932 s. 292NJA 1934 s. 29NJA 1934 s. 234NJA 1935 s. 416NJA 1941 s. 711 INJA 1941 s. 711 IINJA 1955 s. 1NJA 1960 s. 9NJA 1960 s. 221NJA 1971 s. 288NJA 1974 s. 660NJA 1985 s. 205NJA 1994 s. 506NJA 1995 s. 162NJA 2009 s. 7958NJA 2015 s. 96159